Fallskyddets ABCD

A - Förankringspunkten

Förankringspunkten skall minst klara den last som anges i kopplingens (C) bruksanvisning. Det kan vara 9kN, 10kN, 12kN eller tom 15kN. För att vara säker på att en förankringspunkt är godkänd för alla kopplingar så välj en som är certifierad enligt Europa standarden EN 795. EN 795 uppfyller alltid de hårdaste kraven. Se våra förankringspunkter här.

• EN 795 Klass A - Permanent förankringspunkt.
• EN 795 Klass B - Temporär förankringspunkt.
• EN 795 Klass C - Permanent installerat horisontellt fallskyddssystem av vajer.
• EN 795 Klass D - Permanent installerat horisontellt fallskyddssystem av skena.
• EN 795 Klass E - Motviksförankring max 15 graders lutning.

Efter godkänd EN 795-certifiering går det att tilläggscertifiera med CEN/TS 16415:2013 som är en certifiering för att låta förankringspunkten användas av fler än en användare samtidigt.

Notera: EU har beslutat att endast temporära förankringspunkter EN795 räknas som personlig skyddsutrustning, alltså Typ B och E, och dessa ska därför vara CE godkända. Detta betyder att alla permanenta förankringspunkter EN795 Typ A, C och D ej kan CE godkännas då det ej räknas som personlig skyddsutrustning utan anses vara en del av en struktur/byggnad. Det kommer att komma en ny standard för permanenta förankringspunkter, EN 17235, men när den blir officiell och börjar att gälla är ännu ej klart.

B - Fallskyddsselen

Fallskyddsselen ger det nödvändiga kroppsstödet med remmar som fästs runt användaren och som vid ett fall fördelar fallets energi över de övre låren, ljumskarna, bröstet och axlarna. Fästpunkten för din falldämpande koppling ska sitta i D-ring på rygg eller bröst. Fästpunkten för positioneringslina kan vara i midjan. Oavsett om du använder selen fyra timmar om dagen eller åtta, så måste den sitta rätt för att ge skydd och komfort. Selar med snabbkopplingar är alltid att föredra då påtagning/avtagning går snabbt och är enkelt. Selar med vaddering på axlar, ben och höft fördelar trycket och ger arbetaren större komfort vid timslång användning. Om man faller och blir hängande i en fallskyddssele riskerar man att drabbas av hängtrauma, vilket kan leda till allvarliga skador och till och med dödsfall. Läs mer om hängtrauma här.

• EN 358 - Positioneringsbälten / stödbälten.
• EN 361 - Fallskyddssele av helkroppsmodell.
• EN 813 - Sittselar.

C - Kopplingen

Kopplingen är den del som sitter mellan din fallskyddssele och förankringspunkten. Utan undantag skall en falldämpande koppling användas där risk för fall föreligger. Vid ett fall får ej krafterna till kroppen överstiga 6 kN (600 kg), så därför måste all utrustning som används i fallriskmiljö vara utrustade med en falldämpande funktion som reducerar kraften till max 6 kN. Vanliga exempel på falldämpande koppling är säkerhetslina, fallskyddsblock och falldämparlina. 

Vid bruk i horisontellt läge krävs speciellt certifierade kopplingar som är godkända för horisontellt bruk och arbete vid skarpa kanter. Läs mer om skarpa kanter här.

• EN 353-2 - Säkerhetslina
  Säkerhetslinan har ett glidlås/repbroms som löper på ett rep och vid ett fall låser glidlåset och stoppar fallet. Lämplig för arbete på platta och lutande tak samt vertikalt arbete som klättring i stege.
   
• EN 360 - Fallskyddsblock
  Fallskyddsblocket är en koppling med automatisk retur av linan. Fallskyddsblock går att använda i många lägen, men används framförallt för att ge rörlighet och skydda arbetaren vid vertikala arbeten. Fallskyddsblock är normalt endast godkända för användning vertikalt med max vinkel angivet i manualen, vanligen 20 - 30 grader. Vid horisontell användning väljer du ett block som är godkänt för horisontellt bruk.
   
• EN 355 - Falldämparlina
  Falldämparlinan är en koppling med inbyggd falldämpare och har max 2 meter arbetslängd. Finns falldämparlinor med en eller 2 linor. Dubbel falldämparlina används med fördel vid klättring i master och stegvägar.
   
• EN 358 - Positioneringslina/stödlina
  En koppling helt utan någon falldämpande funktion, och är således ej tillåten att använda där risk för fall föreligger. Exempel på ej falldämpande koppling är stödlinor. Stödlinor används med fördel som stöd/positionering vid klättring i master. Många stödlinor är även klassade som horisontell förankringslina EN795.
   
• EN 362 - Kopplingsanordningar, karbiner, krokar
  Öppningsbar enhet som används för att ansluta komponenter, vilket gör det möjligt för användaren att montera ett system för att länka sig direkt eller indirekt till en ankarpunkt.
   
• EN 354 - Kopplingslinor
  Flexibelt kopplingsdel eller komponent i ett personligt fallskyddssystem med minst två avslutningar, med eller utan längdjusteringsanordning, t.ex Förlängningsband till D-ring.
   
• EN 12841 - Justerbara anordningar för reparbete / Rope Access
  Anordningar som gör det möjligt för användaren att komma till och från arbetsplatsen på ett sådant sätt att ett fritt fall kan förebyggas eller fångas upp. Reparbetssystem innehåller alltid ett arbetsrep för uppstigning och nedstigning, kombinerat med ett säkerhetsrep utrustad med ett glidlås som kan ingripa vid fel på arbetslinan.
  Typ A – Justerbar anordning på säkerhetslina, t.ex. Glidlås Goblin
  Typ B – Ascender på arbetslina
  Typ C – Descender på arbetslina

D - Räddning

Att rädda en nödställd person är något som kräver kunskap och rätt utrustning. Går det att utföra räddning på avstånd, så är det alltid bästa metoden. Räddning utgör ett väsentligt inslag i ert fallskyddsprogram, och det måste finnas räddningsutrustning och utbildad personal på plats som klarar uppgiften. Räddningsutrustning är en kritisk del i en nödsituation, och används för att hissa upp eller fira ner en nödställd person. Klarar man uppgiften snabbt och effektivt begränsar det ofta väldigt allvarliga skador. Fakta är att ju längre en person blir hängande i sin sele eller är fast någonstans, desto värre skador. Valet av räddnings- och evakueringsutrustning beror på arbetsplats, arbetsuppgift och tillgänglig personal. 

Certifieringar EN 341:2011
Typ 1: Automatiskt nedfirningsdon med ett bromssystem som ej kräver något ingrepp av brukaren när nedfirning påbörjats.
Typ 2: Manuellt nedfirningsdon med ett bromssystem som kräver ingrepp av brukaren för att genomföra nedfirning.
Klass A: Nedfirningsenergi W upp till 7,5 x 10⁶ J.
Klass B: Nedfirningsenergi W upp till 1,5 x 10⁶ J.
Klass C: Nedfirningsenergi W upp till 0,5 x 10⁶ J.
Klass D: Endast för en nedfirning (engångsbruk) och max nedfirningsenergi beror på den maximala nedfirningslängden och den maximala last enheten är godkänd för.

Se våra räddningsutrustningar här. 

• EN 341 Typ 1 Klass A - Automatiska nedfirningsdon för räddning
  Automatiska hastighetskontrollerade nedfirningsdon med bromsfunktion som inte behöver brukarens ingripande när nedfirning påbörjats. Anordningen innefattar en lina, genom vilken personer med en begränsad hastighet kan rädda sig själva eller andra från ett högre till ett lägre nivå på så sätt att ett fritt fall förhindras. Se tex Räddnings/Evakueringspaket ABS 3 WH.
   
• EN 341 Typ 2 Klass A – Manuella nedfirningsdon för räddning
  Manuellt nedfirningsdon med bromsfunktion som kräver användarens ingripande. Anordningen innefattar en lina, genom vilken personer med en begränsad hastighet kan rädda sig själva eller andra från ett högre till ett lägre nivå på så sätt att ett fritt fall förhindras. Se tex Giant Descender.
   
• EN 1496 Typ A - Lyftanordningar för räddning
  Komponent av ett räddningssystem genom vilket en person lyfts av en räddare. Används för både personlyft och räddning. Har ingen begränsad lyfthöjd. Kan ofta även vara godkända för materiallyft. Se tex Vinsch Carol.
   
• EN 1496 Typ B – Lyftanordningar för räddning
  Lyftanordning endast avsedd för räddning, med ytterligare en hand-manövrerad sänkningsfunktion avsedd att sänka en person max 2 m. Aldrig godkänd för materiallyft. Se tex Fallskyddsblock 20m med vinsch.
   
• EN 1497 - Räddningsselar
  Räddningsutrustning som brukaren själv tar på sig. Det kan vara selar av helkroppsmodell som brukare bär på sig som en vanlig sele, eller en halvsele som endast är avsedd att tas på i nödsituation. Se tex Evakueringssele Rescue Nappy.
   
• EN 1498 - Räddningsslingor
  Räddningsutrustning som räddaren tar på den nödställde i en räddningssituation. Se tex Evakueringssele Angel.
   

Räddning i slutna utrymmen
Slutna utrymmen som valv, tankar eller brunnar är en av de mest krävande räddningsmiljöerna. Trånga utrymmen och öppningar kan ge räddningsarbetarna problem att komma åt. Samtidigt brukar sådana här situationer även innebära problem med otillräcklig ventilation eller hälsofarlig luft som kräver omedelbar räddning. En person som är utan syre i fyra minuter dör normalt sett eller får hjärnskador. Eftersom räddningstypen är så kritisk, blir försöken ibland dåligt planerade. En stor del av dödsfallen vid räddning i slutna utrymmen drabbar de som utför räddningen. Rätt utrustning och utbildning för att göra snabba, säkra räddningar är nödvändiga vid alla arbeten i slutna utrymmen. Se våra utrustningar för räddning i slutna utrymmen här. Se våra utbildningar här.

Se till att det finns en räddningsplan vid användning av fallskydd
Om man faller och blir hängande i en fallskyddssele riskerar man att drabbas av hängtrauma, vilket kan leda till allvarliga skador och till och med dödsfall. Det är därför viktigt att det finns rutiner för hur en snabb och säker räddning ska genomföras. Se ett exempel på räddningsplan här. Se våra utbildningar här.

Tillbaka