Fallfaktorer

Vad betyder fallfaktorer?

Fallfaktorer är en bedömning som används för att utvärdera faran i specifika scenarier vid arbete där risk för fritt fall föreligger. Vid användning av personlig fallskyddsutrustning beskriver fallfaktorer hur en förankringspunkts placering påverkar den potentiella fallängden, och därmed risken för att slå i underliggande nivå. 

Fallfaktor beräknas med följande ekvation: Fallfaktor = Fallängd / Längd på koppling. Exempel: du befinner dig i fallfaktor 1, vid ett fall kommer fallsträckan att vara lika lång som längden på din din koppling. 

I situationer där fallfaktorn är 0 (t.ex. när arbetaren är placerad under förankringspunkten på en sträckt lina) eller i situationer där fallfaktorn är 1 eller mindre och rörelsefriheten är begränsad till 0,6 m eller mindre, är positioneringsutrustning tillräcklig (dvs. EN 354 eller EN 358). Personlig fallskyddsutrustning i form av ett falldämpande system, dvs inklusive en energidämpande funktion (dvs. EN 355) måste användas i alla andra situationer där fallfaktorn är större än 1 eller där mer rörelsefrihet krävs. 

Viktigt: För att säkerställa att användaren inte slår i marken eller annat hinder under användaren måste det minsta fria utrymmet under användaren beaktas, det kallas fri höjd. Den fria höjden är det avstånd som kopplingen i ett falldämpande system kräver för att bromsa in och stoppa ett fritt fall. Information om den fria höjden anges i kopplingens bruksanvisning. Om förankringsanordningen har en deflektion (utsträckning) eller att den nedböjs eller på annat sätt gör systemet längre, måste detta adderas på den fria höjden.