4.1 Fallsträcka och fallgeometri

Förankringens placering påverkar både hur långt användaren kan falla och i vilken riktning fallet sker.

Ju längre användaren kan falla innan systemet börjar bromsa, desto större blir den fria fallsträckan och den totala sträcka som behövs för att stoppa fallet.

Förankringen bör därför, när systemet och arbetsuppgiften medger det, placeras så att den fria fallsträckan minimeras.

Förankring ovanför, i nivå med eller under användaren

Om förankringen sitter högt minskar normalt den möjliga fria fallsträckan.

Om förankringen sitter i nivå med eller under användaren kan den fria fallsträckan bli större innan systemet börjar bromsa.

Det påverkar bland annat:

• den totala fallsträckan,
• belastningen på systemet,
• vilken fri höjd som krävs,
• risken för kontakt med konstruktionen,
• risken för pendelfall.

Det räcker alltså inte att bara fråga om förankringen är stark nog.

Du behöver också bedöma var den är placerad i förhållande till användaren och fallriktningen.

Fallfaktor som förenklad modell

Fallfaktor används ibland som ett pedagogiskt sätt att beskriva förhållandet mellan möjlig fallsträcka och längden på den del av systemet som kan ta upp fallet.

Den kan hjälpa till att illustrera varför en låg förankring kan ge ett mer ogynnsamt fall.

Men fallfaktorn berättar inte ensam hur långt personen faktiskt faller eller vilka krafter som uppstår.

Den verkliga situationen påverkas av bland annat:

• produktens konstruktion,
• förankringens placering,
• systemets längd,
• falldämpning,
• töjning,
• användarens rörelse,
• arbetsplatsens geometri.

Använd därför alltid den faktiska produktens bruksanvisning för att bedöma systemets begränsningar.

Kom ihåg

Förankringens placering påverkar hur långt och i vilken riktning du kan falla. Minimera den fria fallsträckan.